tisdag 25 februari 2014

kompass

Den magnetiska kompassen är ett gammalt navigeringsverktyg som används för att ange de fyra riktningarna: norr, söder, öst och väst. Den består bland annat av en magnetiserad nål som ställer in sig enligt jordens magnetfält för att peka norrut. Om du är vilse i vildmarken utan kompass, kan du göra din egen med hjälp av en bit av magnetiserad metall och ett kärl med vatten.
 

 
Gör så här:

Bestäm vad som ska användas för din kompassnål. En kompassnål kan göras av vilken bit av metall som helst som kan magnetiseras. En synål är ett enkelt och praktiskt val, särskilt eftersom det är ett objekt som du normalt hittar i ett första-hjälp-kit. Du kan också prova med ett gem, rakblad, säkerhetsnål eller hårnål.

För att magnetisera synålen (eller en liknande bit av järn) drar man nålen upprepade gånger åt samma håll över en tygbit – nylon eller silke är bra. Om du råkar ha en magnet i närheten kan du magnetisera nålen ännu bättre genom att stryka den mot magneten ca 20 gånger. Alltid åt samma håll.

När nålen väl är magnetiserad släpper du den på ett litet löv eller en tunn barkbit i ett kärl med vatten. Såvida inte lövet eller barkbiten väger för mycket kommer nålen att ställa in sig i nord-sydlig riktning.

En annan variant är att hänga synålen i en tunn tråd (se till så att inte tråden snor sig och därmed vrider nålen fel) så ställer den in sig i nord-syd-riktning. Denna variant funkar även med ett vanligt rakblad.
Källa: Vildmarksliv

Jakt på sju lodjur i Västernorrland

Sju lodjur får fällas i Västernorrland. Det har länsstyrelsen beslutet. Jakten kommer att zoneras.

Länsstyrelsen har beslutat att fyra valfria lodjur får fällas i Sollefteå kommun och tre vuxna djur får fällas i Kramfors kommun.
Vinterns inventering visar på en ojämn fördelning av lodjuren i länet. Sollefteå kommun har en stor andel av funna familjegrupper och skador kan förväntas för renskötseln i området. I Kramfors kommun har skadorna på får rusat iväg.
Med en riktad tilldelning hoppas länsstyrelsen att de lodjur som orsakar mest skador ska fällas.
Källa: svensk jakt

måndag 24 februari 2014

Varg överlägset dyraste rovdjuret

Vargar står bakom 65 procent av det totala antalet angrepp på tamdjur som orsakades av stora rovdjur förra året. Det visar statistik från Viltskadecenter.
Viltskadecenters slutrapport om viltskadestatistik för 2013 har nu redovisats. I rapporten framgår att den sammanlagda ersättningen beviljad av länsstyrelserna för skador orsakade av stora rovdjur på tamdjur under förra året uppgick till 2.217.000 kronor.
Av dessa gick 1.535.571 kronor (65 procent) till skador av varg, 467.934 kronor (20 procent) till skador av lodjur, 339.530 kronor (15 procent) till skador av björn, och 13.000 kronor (0,1 procent) till skador där det inte gick att avgöra vilken av ovanstående rovdjursarter som varit inblandad.
Dessutom beviljade länsstyrelserna bidrag under förra året om totalt 14.776.000 kronor för åtgärder som syftar till att förebygga skador av rovdjur.
Under 2013 angreps 631 får, 5 nötdjur, 2 getter och 7 hästar av fredade rovdjur. Utöver detta angreps 63 bikupor och 16 hjortar i hägn.
432 av tamdjuren angreps av varg, 196 av lodjur, 15 av björn och 2 av örn.
Flest vargangripna tamdjur fanns i Västra Götland. Under 2013 attackerades 124 får av varg i länet.

39 vargrivna hundar
Totalt angreps 39 hundar av fredade rovdjur 2013 i situationer som inte handlade om jakt på rovdjuret ifråga. Av de 39 angreppen på hund under 2013 var det varg som attackerade vid 29 tillfällen. Tolv hundar angreps av varg i Värmland och i Gävleborg och Dalarna attackerades sex hundar vardera under året.
Under 2013 gavs ersättning för hundar angripna av fredade rovdjur med sammanlagt 395.000 kronor.
Under perioden 1997–2013 har det totala antalet rovdjursangripna hundar varierat mellan 0 (1997) och 70 (2009) stycken. Viltskadecenter tror att variationerna kan bero på flera faktorer som påverkar antalet jaktdagar med hund, bland annat väder och snödjup under jaktsäsongen.

Drygt 5.300 kronor per individ
Enligt Viltskadecenters rapport kostade vargars angrepp på tamdjur och hundar 1.876.000 kronor förra året. Enligt Viltskadecenters sammanställning av förra vinterns inventering fanns det då cirka 350 vargar i landet.
Det betyder att varje vargindivid förra året kostade 5.360 kronor bara beräknat på angrepp på tamdjur och hundar under 2013.
Fotnot. Kostnaden för rovdjursdödade renar redovisas inte i den här rapporten.
Källa: Svensk jakt

”Jägarna behövs – var så säkra”

Länsförsäkringar har räknat ut att viltolyckorna kostat över en miljard kronor
2013. Med tanke på att jägarna skjuter nästan 100.000 älgar varje höst, ungefär lika många vildsvin och betydligt fler rådjur undrar man om någon tänkt på hur många miljarder det hade kostat mer om inte jakten fanns.

Nu finns det eftersöksjägare som sköter saneringen efter bilisternas framfart för några hundralappar, oftast på natten i ur och skur. Om det är 30 grader varmt eller 30 grader kallt har ingen betydelse, de måste ut med sina hundar i alla väder.
Hur mycket större skulle kostnaden för eftersöken bli om polisen eller fast anställda jägare skulle sköta samma syssla?
Den miljard viltolyckorna idag kostar är en droppe i havet jämfört vad det skulle kosta utan oss jägare. Om jägarna försvinner så försvinner också de sanna djurvännerna.
På grund av ovanstående är mitt råd till politikerna, Naturvårdsverket, polisen och de rättsliga instanser som sakta men säkert urholkar jägarnas och landsbygdsbefolkningens förtroende för statsmakterna:
Tänk om, gör rätt, vakna ur er dröm! Ni biter er själva i svansen och utan oss kan ni inte ens kalla er djurvänner.
Källa:Svensk jakt

torsdag 13 februari 2014

Nytt beslut om skyddsjakt på Junselevargen.

Naturvårdsverket har beslutat om skyddsjakt på två vargar i Junsele. En av vargarna är den så kallat genetiskt viktiga vargtiken som flyttats från renarna vid fyra tidigare tillfällen.

Den här gången har Naturvårdsverket dock skrivit in ett verkställighetsförordnande i sitt beslut, vilket innebär att beslut om skyddsjakt gäller även om det överklagas.
Skyddsjakten får inledas 17 februari och den får genomföras med hjälp av helikopter.
Källa: Svensk jakt

måndag 10 februari 2014

Rätt amunition

Kula
Klass 1
För att en patron ska tillghöra klass 1 krävs att kulan ska väga lägst 9 g och att E100 är minst 2 700 J, alternativt att kulvikten är lägst 10 g och E100 minst 2 000 J. Med en studsare i klass 1 är det tillåtet att jaga alla svenska viltslag.

Dovhjort
Björn
Vildsvin
Säl
Älg
Klass 2
För att räknas till klass 2 måste kulan väga minst 3,2 g och värdet på E100 vara minst 800 J. Ammunition i klass 2 är tillåtet för allt vilt utom älg, hjort, vildsvin, björn, säl, mufflon, varg, visent och myskoxe.

Bäver
Lodjur
Rådjur
Klass 3
Kraven på ammunition i klass 3 är att kulan väger minst 2,5 g och har ett värde på E100 som är minst 200 J. Förutom de förbjudna djuren i klass 2 tillkommer också att det är förbjudet att skjuta rådjur, bäver, lo och järv. De arter du får jaga med klass 3, förutom de som beskrivs i klass 4 nedan, är räv, grävling, hare, mårdhund, skogs- och fältfågel, gäss och änder.

Grävling
Hare
Gås
Räv
Tjäder
Klass 4
Ammunition som räknas till klass 4 utgår från energin vid mynningen, inte på hundra meters avstånd som i de övriga klasserna. Någon minsta kulvikt finns inte. Med klass 4 får du bara jaga en del mindre viltarter som mård, mink, iller, vildkanin, bisam, ripa, järpe, duva, måsfågel, björktrast, kråkfågel utom korp, samt en del andra arter som saknar jaktlig betydelse. Klass 4 får också användas för avlivning av vissa fällfångade djur, till exempel räv eller grävling, som annars inte får jagas med denna klass. Klass 4 får även användas vid grytjakt efter räv, grävling eller mårdhund och vid jakt med ställande hund efter grävling och mårdhund.


Även luft- och kolsyredrivna gevär (ej pistoler) i kaliber 5,5 mm eller större och som uppfyller energikravet räknas till klass 4. För att få användas vid jakt måste de laddas med speciella kulor som konstruerats för att expandera och deformeras vid träff.

Kråka
Vildkanin
Mink
Duva
Bisam
Ripa

måndag 3 februari 2014

5 000 väntar på vapenlicens

Flera JO-anmälningar har gjorts mot Polisen för att det tar för lång tid att handlägga ansökningar om vapenlicens.


Köerna är långa och många jägare är frustrerade över en förstörd jaktsäsong, skriver tidningen Metro.
Bara i Stockholms län står nu 5 000 jägare på kö för att få sin licens hanterad.
Förklaringen är att Polisen byter datasystem och att det tar ett tag att komma igång med det nya.
Det har stått stilla sedan den 17 december. Från den dag vi kan köra på för fullt kommer vi att "bryta ryggen av" den uppåtgående trenden, säger Håkan Andersson, chef för vapensektionen, till Metro.
För vapenhandlare innebär de långa väntetiderna också att affärerna står stilla.
Vi säljer en massa vapen som kunden lägger en handpenning på 10 procent på och sedan får vi inte betalt förrän efter fyra månader, säger Ulf Hansson, utbildningsansvarig på jaktbutiken Hunt i Stockholm, till Metro. Källa Jakt och jägare.